Text
Vid skogsbrynet bodde tre bröder. De två äldsta pratade ofta om hur mycket de kunde. Den yngste, som hette Nils, fick sällan prata färdigt.
En morgon gick den äldste ut för att samla ved. Vid stigen satt en gammal man med tom matsäck.
”Har du en bit bröd att dela?” frågade mannen.
”Jag behöver mitt själv”, svarade brodern och gick vidare.
Nästa dag kom mellanbrodern samma väg. Han stannade inte ens när mannen frågade.
På den tredje dagen var det Nils tur. Hans bröd var torrt och lite bränt i kanten. Ändå satte han sig bredvid mannen.
”Du kan ta den mjukaste biten”, sa han.
De delade brödet och vattnet ur Nils flaska. När de hade ätit pekade mannen mot en gammal stubbe.
”Titta i håligheten där. Någon väntar på sällskap.”
Nils böjde sig ner. Inne i stubben satt en gås med fjädrar som glänste av guld.
Gåsen sträckte på halsen, klev ut och ställde sig bredvid honom.
”Får jag ta med henne?” frågade Nils.
”Om hon vill följa dig”, sa mannen. ”Men kom ihåg: den som försöker ta en fjäder utan lov fastnar. Den som drar i den personen fastnar också. Ett riktigt glatt skratt kan lösa förtrollningen.”
Gåsen började gå nerför stigen. Nils fick skynda sig för att hinna med.
På kvällen nådde de ett värdshus. Nils fick ett rum, och gåsen lade sig på en filt vid dörren.
Värdens tre vuxna döttrar såg hur det glimmade om fågeln. När Nils gått för att hämta vatten smög den äldsta fram.
”Bara en fjäder”, mumlade hon.
Men så fort hon tog tag i vingen fastnade handen.
”Hjälp mig loss!”
Den andra systern tog henne om handleden. Nu satt hon också fast. Den tredje försökte dra undan båda och fastnade vid sin systers arm.
När Nils kom tillbaka satt de på rad bredvid filten.
Han satte ner vattnet.
”Jag vet vad som har hänt. Dra inte mer. Det gör bara saken värre.”
Han mindes mannens ord och försökte berätta något roligt. Men han var så bekymrad att han glömde slutet. Ingen skrattade.
Nästa morgon ville gåsen gå ut. Nils bad systrarna resa sig försiktigt. Sedan följde han med för att hålla dörrarna öppna.
Ute på vägen mötte de en vakt.
”Vad är det här för trassel?” sa han och grep tag i den sista systerns ärm.
”Vänta!” ropade Nils.
För sent.
Nu följde även vakten med. Hans stövlar knarrade vid varje steg. När gåsen svängde runt en vattenpöl fick hela raden svänga efter.
Vid slottet stod prinsessan vid ett öppet fönster. Hela morgonen hade hon hört högtidliga tal inför stadens fest. Nu längtade hon efter en paus.
Då kom gåsen förbi.
Först fågeln. Sedan tre systrar, tätt ihop. Sist vakten, som försökte se sträng ut samtidigt som han gick på tå för att slippa pölen.
Mitt framför fönstret stannade gåsen och började putsa en fjäder.
Hela raden stannade. Vakten hann precis rädda sin hatt med den lediga handen.
Prinsessan fnissade.
”Ursäkta”, sa hon. ”Men det ser ut som om gåsen inspekterar sin egen parad.”
Vakten tittade på fågeln.
”Och hon är mycket noggrann”, sa han.
Då skrattade prinsessan högt. Systrarna började också skratta, och plötsligt släppte händerna taget.
Alla var fria.
Den äldsta systern satte sig på huk en bit från gåsen.
”Förlåt. Jag skulle ha låtit dina fjädrar vara.”
Gåsen gav ifrån sig ett kort kackel och fortsatte putsa sig.
Prinsessan bjöd in dem till festen. Nils tackade ja, systrarna hjälpte till att duka och vakten ställde undan sin stora hatt.
Gåsen fick en skål vatten och en lugn plats i gräset.
Ingen försökte ta någon fjäder.
Fri bearbetning efter Bröderna Grimms Den gyllene gåsen. Den här versionen har nya magiregler och ett nytt slut. Berättarröst: Alva Sagolind.
