En varm avslutningsvisa om att sömnen inte behöver skyndas fram och att drömmen finns kvar.
Text
En dröm kom gående i kvällen
med en liten lykta tänd.
Den bar på flygande valar
och en ö av mjukaste sand.
Men innanför det mörka fönstret
var tankarna fortfarande kvar.
Drömmen satte sig vid tröskeln.
Den behövde inget svar.
Drömmen väntar utan brådska.
Den kan sitta här en stund.
Du behöver inte leta,
inte skynda dig till sömn.
Andas mjukt och vila kroppen.
Låt en tanke komma, gå.
Om drömmen inte kommer ännu
får natten vila med dig ändå.
Drömmen vecklade ut sin karta,
men den pekade ingen väg.
Där fanns moln med öppna dörrar,
där fanns stigar utan steg.
”Jag finns kvar om du vill möta mig.
Jag kan också vänta här.”
Sedan sänkte drömmen lyktan
och blev stilla där den satt.
Drömmen väntar utan brådska.
Den kan sitta här en stund.
Du behöver inte leta,
inte skynda dig till sömn.
Andas mjukt och vila kroppen.
Låt en tanke komma, gå.
Om drömmen inte kommer ännu
får natten vila med dig ändå.
Sömnen är ingen uppgift,
ingen dörr du måste nå.
Vila kan börja i kroppen
medan tankarna vandrar ändå.
Kanske öppnas drömmens landskap.
Kanske dröjer sömnen ännu.
Båda ryms i samma mörker.
Natten kräver inga svar.
Drömmen släcker sin lilla lykta,
lägger kartan vid sin fot.
Ingen behöver jaga natten.
Ingenting har gått förlorat.
Drömmen väntar utan brådska.
Den kan sitta här en stund.
Du behöver inte leta,
inte skynda dig till sömn.
Andas mjukt och vila kroppen.
Låt en tanke komma, gå.
Om drömmen inte kommer ännu
får natten vila med dig ändå.
