En rymlig och drömsk vaggvisa där ljuset får röra sig utan brådska över den nordiska natten.
Text
Över den mörka vinterskogen
öppnar himlen ett grönt band.
Det böjer sig mjukt över taken
och rör sig långsamt över land.
Ingen hand har dragit linjen.
Ingen båge stannar kvar.
Ljuset formar nya vägar
utan att fråga hur de ska vara.
Norrskenets långsamma dans
går över skog och stilla sjö.
Du behöver inte stanna.
Du får byta form och färg.
Grönt blir blått och blått blir silver.
Himlen rör sig utan krav.
Norrskenets långsamma dans
sveper mjukt över vårt land.
Bakom ett fönster står en lykta,
men lågan tävlar inte alls.
Det lilla ljuset lyser nära,
norrskenet rör sig högt däröver.
Båda får finnas i mörkret.
Båda gör natten mindre tom.
Det ena stannar kvar i rummet.
Det andra byter skepnad.
Norrskenets långsamma dans
går över skog och stilla sjö.
Du behöver inte stanna.
Du får byta form och färg.
Grönt blir blått och blått blir silver.
Himlen rör sig utan krav.
Norrskenets långsamma dans
sveper mjukt över vårt land.
Det som rör sig är inte borta.
Det som ändras finns ändå.
Ingen behöver fånga ljuset
för att minnas det man såg.
Norrskenets långsamma dans
blir allt mjukare i natt.
Ljusets bågar glider vidare
över skogen, tyst och sakta.
Grönt blir blått och blått blir silver.
Sedan bleknar himlens band.
Norrskenets långsamma dans
lämnar stillhet över land.
