En lugn vaggvisa om vägledning, tillit och ett ljus som fortsätter visa vägen.
Text
En liten båt låg i viken
och räknade ringar av blått.
”Hur hittar jag hem när det mörknar,
om dagen har släckt sina spår?”
En boj som hade sett många kvällar
gungade sakta och sa:
”Se efter det lugna fyrljuset.
Det visar var hamnen ligger.”
Lilla båt på det mjuka vattnet,
se hur fyrljuset sveper förbi.
Ljuset kan inte styra din resa,
men hjälper dig hålla din riktning.
Gunga ut, gunga hem,
över nattens silverväg.
Fyren lyser utan att dra dig.
Du väljer själv din kurs.
Båten gled ut mellan öarna.
En säl dök tyst vid dess sida.
En våg ville vända den söderut,
en annan bar den mot nord.
Den lilla båten tog rodret
och kände hur vinden låg.
Långt bakom uddens mörka rygg
kom fyrljusets varma stråk.
Lilla båt på det mjuka vattnet,
se hur fyrljuset sveper förbi.
Ljuset kan inte styra din resa,
men hjälper dig hålla din riktning.
Gunga ut, gunga hem,
över nattens silverväg.
Fyren lyser utan att dra dig.
Du väljer själv din kurs.
I hamnen stod pålarna stilla.
Ett rep låg klart vid en ring.
Båten gled in genom mörkret
med nattens saltstänk omkring.
Den hade inte följt varje våg,
inte vänt när vinden bad.
Den hade sett var ljuset fanns
och styrt mot den hamn den valt.
En trygg hamn är inte alltid
ett vatten som ligger helt blankt.
Det är en plats du känner igen
och väljer att styra mot ibland.
Lilla båt på det mjuka vattnet,
nu ligger du stilla vid kaj.
Ljuset fick inte styra din resa,
men visade riktningen hem.
Gunga mjukt, vila nu,
i den skyddade viken.
Fyrljuset sveper över vattnet.
Båten får vila i natt.
